Optimal upplevelse
av Sebastian Lindberg

Har tänkt till lite..
Hur gör man för
att bibehålla nerven
och skapa en total-
upplevelse av Spirous
värld som ger något
mer än ett par stilla
gapflabb och ännu
ett album som långsamt faller samman i seriebacken i förrådet? Hur gör man serieläsandet till ett meditativt tillstånd och Spirou & Nicke till ens andliga vägvisare? Svaret är det samma som man får då man skall bjuda på en bra middag och man undrar: hur gör man? Det räcker ju liksom inte med att bara slänga fram några tallrikar, bestick och en stor leverkorv av, förvisso, god kvalitet. Nej, en riktigt fin middag åstadkommer man bara om upplevelsen av maten (och drycken för den delen...) får möjlighet att växa i en omgivning och atmosfär som är fördelaktig och samstämmig med den smakupplevelse man får vid själva inmundigandet. Det är alltså många faktorer som måste falla på plats för att hamna i gunst hos Michelinguidens recensenter. Det är klart att man kan läsa ett seriealbum var som helst och hur som helst. Men minns man detta om tio–femton år? Minns man den där väloljade pneumatiska kontorsstolen och lukten av kattpiss och Mamma Scans köttbullar? Min slutledningsförmåga är kanske inte den vassaste, men svaret måste ändå givetvis bli ett rungande:
- ALDRIG I LIVET!

Här kommer mina förslag på hur man förandligar, förfinar och framförallt förhöjer upplevelsen av ett Spirou-album av medelgod till god klass:

spridit irrläror inom området. De argumenterar glatt för kafékulturens positiva inverkan på läsupplevelsen. Att sörpla kaffe i en lokal full av rök, akademiskt sorl och diskanta servitriser, med stora möjligheter att få se sitt härliga album nedfläckat av diverse bruna nyanser anses tydligen vara modellen. Vi entusiaster vet bättre! En god serie läser man i lugn och ro. Men man skall inte för denna skull vara rädd för lite skön bakgrundsmusik. Bäst blir det utan sång. Här skulle jag kunna nämna ett par hundra musikskapare utan att ens komma i närheten av någon allmängiltig sanning – men utgångspunkten bör man nog ha i easy-listeningfårans närhet. I detta väldiga delta av småputtriga vattendrag är det bara att välja och vraka var man vill doppa ned sina fötter. Allt från mysiga instrumentalversioner av Bacharach-kompositioner till spänningshöjande crime-jazz funkar. Eller varför inte lite prunkande exotica i Marsupilamis
sällskap...
Den perfekta
platsen torde
emellertid vara i knät
på Spirou under en Fantakopterfärd! Red:s anm.

1. Platsen. Välj läsposition med omsorg. Lämpligen en god fåtölj (gärna en som är mjuk och skön men ändå ger rätt stöd på de rätta ställena) eller sätt dig helt enkelt på några färgglada kuddar på parkettgolvet. Tänk på att ha god
läsbelysning som gör det enkelt att läsa och förstå men inte stör. Röda glödlampor är visserligen oftast en sensuell upplevelse i vilket hem som helst men bör undvikas vid serieläsning! Rent vitt ljus är att fördra. Här rekommenderas varmt en pannlampa i lättviktsplast. Med enkla huvudrörelser kan man ostört ta sig igenom ruta efter ruta. Dessutom försvårar pannlamps-användandet fuskkikandet på nästa sida. Det gäller att hålla spänningen vid liv, tillika att vara noggrann. Detaljkännedom är bra att ha när man läser nästa Spirou...

2. Lukten. Helst bör man ha en någorlunda neutral doft som bas. Man kryddar sedan efter eget huvud med några mått hotellbar och några mått exotisk frukt. Detta åstadkoms enklast genom att hälla upp en lämplig drink – så slår man två flugor i en smäll. Glöm för all del inte det uppenbara i att det mest praktiska i detta fall är en parasolldrink. Parasollen kan ju sedan med fördel nyttjas till bokmärke om du av någon outgrundlig anledning är tvungen att göra någon manöver.

3. Smaken. Här finns det bara ett rimligt val. Sug på en Hollandse drop. Glöm inte att bita katterna över halsen!

4. Ljudet. Till att börja med skall man ha klart för sig att ljud kan ha ett väldigt störande inflytande över läsupplevelsen. Forskare och studenter har i årtionden