Hattfetischisten, del 1

Hattfetischisten

Han gillar huvudbonader, den lille gynnaren, det står mig nu helt klart.

Marsupilamis speciella förhållande till hattar antyds redan i Marsupilami blir kidnappad, uppföljaren till hans debut i serien, där han gör entré i cirkusmanegen på hästrygg i fin blå cowboyhatt. Han ser ut att stortrivas i hatt, men bara några rutor senare ser vi honom banka skiten ur den ondsinte cirkusmästaren Zabaglione och detta med dennes slappa sombrero som filter. Att skymfa och straffa sin antagonist genom maltrakterande av dess huvudbonad, går att återfinna i andra sammandrabbningar signerade Marsupilami. En nästintill identisk scen utspelas i Tystnadens pirater, där Marsupilami assisterar Spirou och Nicke i en våldsam restaurangkamp mot skurken Juan Cortos hantlangare. Vår explosive vän drar ner hattbrättet över ögonen på en av skurkarna för att därefter mata slag efter slag mot hatt och hjässa.

Visst, han gör det delvis för att han trivs själv i hattarna, men ofta ligger det ett djupare motiv bakom än ytlig tillfredställelse. Hatten är för honom en segertrofé. Att besegra sina motståndare och sedan bära det finaste de ägt, hatten i hans ögon, är ett tydligt uttryck för makt och suveränitet. Den lille rackaren är ju faktiskt från djupaste djungeln i Sydamerika. Han fick kanske lite inspiration av huvudjägarna som vanligtvis krympte sina offers huvud och hängde dem kring halsen eller runt
midjan som smycke, segertrofé och/eller
bringare av lycka
och kraft.

Men det är emellertid tidigare i albumet som man anar det symboliska värdet i Marsupilamis hattagerande. När han, med hjälp av vännen Spip, gjort sessionen kort med dörrvaktmästaren tar han helt sonika vaktens skärmmössa och placerar den stolt på sitt eget huvud. En symbolisk handling där Marsupilami njuter segerns sötma och vakten lider nederlagets förnedring med skalpen blottad.

Vid albumens tillkomst, under 50-talet, hade hatten en annan och mycket viktigare roll hos mannen jämfört med idag. Hatten var ett viktigt attribut hos en gentleman, pricken över i:et. Man var karl för sin hatt. Marsupilami vet om detta och det är därför ingen slump att han lyfter hattarna av sina fiender. Det verkar dock inte som om marsupilami- hannen burit något på huvudet i vilt tillstånd, men i Familjen Marsupilami är det tydligt att honan mer än gärna smyckar håret med diverse blommor. Alltså är arten bekant med huvudbonader. Och Marsupilami tar ju seden dit han kommer och fattar följaktligen tycke för en Stetsonhatt då och då.